det finns inlägg där man inte vet var man ska börja, där man så gärna vill, men inte kan. Det här inlägget skriver jag till min första riktiga vän, som fanns för mig när jag behövde någon, som ställde upp, tog mig från botten till toppen och som fick mig att le när jag helst ville gråta.

Josefin Persson 1992-12-21 / 2009-04-26


Du är fortfarande min vän, den vackraste i himlen. Var du än är, var du än befinner dig så hoppas jag du finns där och vakar över mig. Jag saknar hela dig, hur ditt leende fick mig att skina som en sol. Det finns älskvärda stunder när jag fick se dig le och skratta, och ärligt josefin, utan dig känner jag mig lite borttappad. 



I vått och torrt har du trott på mig, du har torkat mina tårar och sagt att det kommer ordna sig. Du är värd hela världen för hur du kämpat, alltid stått vid min sida och funnits där när jag behövde dig.
Att jag skulle hitta någon som dig kunde jag aldrig tro, jag uppskattade dig så. Att någon person skulle kunna ta så stor plats i mitt hjärta visste jag inte heller, men det gjorde du.



Jag skriver för dig idag, för att idag, den 21 december är det din dag. Idag skulle du fyllt 18 hela år. Jag hade gärna fått se dig uppleva den stora dagen när du äntligen skulle få ta körkortet, gå till krogen och vara fri. Jag hoppas hur som helst att du får en underbar födelsedag min ängel, jag vet att du finns någonstans.

Idag kan jag inte se vår kärlek, vår starka vänskap som en gång fanns. Men jag kan känna den och sakna den. Jag glömmer dig aldrig, idag lever jag för dig.

Grattis till dig min ängel, du fattas hos mig.

/ josefin