tillängnar kvällens sista inlägg till en vän som för 1 år och 6 månader lämnade oss med ett stort tomrum, sorg och saknad.



Jag saknar ditt humör, ditt varma leende och hur underbar du var på alla sätt och vis. Jag saknar hur du gång efter gång fick mig från botten till toppen, hur stora problem jag än hade så gick vi hand i hand utan att släppa taget. Du trodde på mig och jag på dig.
Jag hoppas att du har det bättre på andra sidan, vi kommer mötas igen och jag längtar redan. Du rullar förbi mina ögon när jag tänker, josefin, för mig har du alltid vart en ängel. Om du ser det här så vill jag säga att jag saknar dig. Jag har en plats i mitt hjärta som är tillägnat till dig.

 

Det är så tomt utan dig, vet ibland inte vilket håll jag ska vända mig. Mina minnen tillsammans med dig får mig att le, får mig varm och får mig att sakna.
Hade jag en dålig dag så fanns du där. Jag saknar min bästa vän, den enda som fick höra allt och ibland kände samma sak som mig, som kunde gråta med mig, som kunde skratta när det kändes bra och som inte prata skit och ljög. Ja, det var riktig vänskap. Du gjorde livet enkelt, ställde upp och var en trogen vän.

Men, gud var tvungen att plocka den vackraste blomman från ängen först, och det var du.



Om du inte kan leva med mig, så ska jag leva för dig. Och idag, idag lever jag för dig.  Inte ens döden kan skilja oss åt, hos mig finns du alltid kvar. Tack för alla gånger Josefin, jag älskar dig.

1992-12-21 - 2009-04-26

Känns som det gjorde resten av min kväll. Godnatt på er.

/ josefin